Gäller att ha pokerfacet på

 
Är och spelar poker för första gången på väldigt länge.
Roligt att få lite social samvaro slänga lite "käft" och skingra tankarna lite .
 
Det är dock lite kämpigt att köra 15 mil x3 på 3 dagar får ondare i nacken.
 
På natten är så mycket djur i rörelse gäller att vara med spänner mig mycket.
 
Bagateller det finns så mycket värre runt omkring mig visst är värken förjäklig  men jag försöker leva med den så gott jag kan.
 
Fortsätter att be för vår fina vän att hon ska återhämta sig och snart är hemma igen ❤💚💛
 

Vi slog på stort

Efter lilla frugans sjukhusbesök åkte vi till vår favoritresturang  Österns Pärla i Gävle 
Deras Lunchbuffé är så god mycket att välja på.
 
Mätta och belåtna styrde vi åter kosan mot paradiset Gåsbo där vi i detta nu sträcker ut oss och avnjuter en varsin kopp kaffe.
 
En fin vän har blivit allvarligt sjuk och våra tankar och böner finns hos henne och hennes man just nu.
 
Vi ber änglarna att vara med henne och hjälpa henne i denna svåra stund att operationen går bra och önskan om ett snart återfrisknande ❤💚💛
Kramar från Gåsbo ❤💚💛

När Blir Det Min Tur ?

Självklart fattar jag att den livssituation jag är i idag, tar massor av kraft från mig, men det finns säkert andra saker jag gör omedvetet som också stjäl min energi ,och det var dem jag ville ha hjälp med att hitta.

För det är så lätt att man missar småsaker som tillsammans med andra bördor blir "...den sista droppen som får bägaren att rinna över..."

Och det var just det det var för mig visade det sig.
Jag har en förmåga att alltid se till att andra i min närhet har det bra och tar gärna ett steg tillbaka själv och tänker; "...sen ska jag vila, sen blir det min tur..."
Men det där sen kommer ju aldrig om jag inte själv ser till att det gör det!

För alla runt mig är ju vana att jag alltid ställer upp och när jag helt plötsligt inte orkar mer, då fattar de ingenting!
Med det menar jag inte att det är någons fel, för det är det ju definitivt inte, utan det är så det är bara.

Jag vill vara en givande människa och det är ju ett val jag gör själv, och därmed får jag själv stå för det beslutet och konsekvenserna av det- amen.

Menar inte på något vis att det är synd om mig, utan att detta helt enkelt är ett mönster i mitt liv och att jag själv skapat det- så absolut ingen skuld på någon annan!

Det jag måste lära mig ,är att sluta ge när jag inte orkar mer och "tanka" egen kraft i tid, innan jag tar slut- som en bil helt enkelt, den slutar ju gå när bensinen tar slut och man måste tanka för att få igång den igen.
Så jäkla enkelt egentligen!
Och ändå så svårt....

Jag mår ju bra när jag ger och då vill jag naturligtvis hålla på med det ofta för det gör mig lycklig.

Men för att orka ge måste jag ha ork till det också- jag måste se till så jag tar mig tid att återhämta krafter genom att tänka på mina egna behov och önskningar, jag får inte glömma bort mig själv.

Och det är just där jag brister- jag blir så engagerad i det jag gör och tar på mig för mycket, och jag gör saker själv i stället för att be om hjälp- jag är en typisk "kan-själv" typ.

Sen är det ju också skillnad på positiv stress och negativ stress.
Den positiva är ju väldigt mycket roligare och bättre än den negativa, och kan ju till och med ge energi i stället för att ta den.

Ett exempel på det är ju detta med gruppen- jag älskar verkligen allt som har med den att göra, och det ger mig så oerhört mycket att få ha hand om den.

När det ibland kan bli lite stressigt kring saker som har med den att göra ,så är det ändå just positiv stress och den är okey.

Men när jag är som jag är..blir det svårt..men ska och måste nog snarast hitta rätt <3 <3 <3 Kram till er...❤💚💛// Hans