Att växa upp otrygg ängslig och LIVRÄDD får sina konsekvenser

VI KAN GÖRA MASSOR FÖR DE BARN SOM INGEN SER VI KAN GÖR SKILLNAD I DERAS LIV
 

Att vara rädd och otrygg som barn skapar mycket lidande.
Jag ska berätta om hur mina rädslor var vad de gjorde med mig .

Mina föräldrar drack och bråkade Verbalt så länge jag kommer ihåg .
När vi flyttade jag var sex år en stor lägenhet med många vrår och dörrar .

Jag hade sömnstörningar tidigt nattskräck "vaknade" satt mig upp skrek och grät i någon slags dvala min storasyster väckte mig ganska bryskt jag fick skäll för att jag "väckte hela huset" ALLA dessa skuldbeläggningar .

Min bror och syster flyttade tidigt jag var minst fick eget rum här eskalerade rädslorna jag stängde alla dörrar tittadeunder sängen jag hörde knarr från parkettgolven

Tyckte handtaget på dörren åkte ner jag var livrädd tillslut rullade jag ihop min tunna dyna lade den på golvet i mamma och pappas rum fick skäll VARJE natt jag låg där då pappa snavade till i fyllan påväg till toan .MEN allt var bättre än mitt rum i ensamhet .

Så här gjorde jag långt upp i ålder 14-15 år när jag gjort nått mamma inte gillade så kunde hon säg typ är du tuff nu ...du som är spökrädd och ligger på golvet hos oss på nätterna som jag skämdes .

Jag var så kissnödig ibland fick så ont i magen vågade inte gå upp inte heller väcka mina föräldrar passade på IBLAND när pappa hade ragglat på toan med risk att bli utskälld igen .

Ute på kvällarna livrädd tordes inte vara hemma ensam satt ofta i trappen och väntade in mamna och pappa på helgerna .

När jag fick sova hos storasyster ibland var jag i himmelriket lugnt ..tryggt ..och Inte rädd .

Rädslan skapade svåra sömnstörningar som jag har än idag nervösa problem dålig mage bet på naglarna sova borta på fotbolls eller simläger osv fanns inte då hade jag Inte kontrollen på mamma jag borde ju varit överlycklig men så fungerade det inte jag var otroligt mammig ...Det spelade hon ut om jag gjort något haft sönder

Jag kan inte bo här ..jag hoppar i ån osv osv jag blev jätteledsen och bad massor om ursäkt erbjöd mig att hjälpa till massor hemma .

Denna rädsla höll jag för mig själv ..skämdes så mycket men OJ så jag led av den redan där som 12-13 åring hade jag självmordstankar .

Skolan gick inte alls svårt med ALLA relationer låg självkänsla ängslig och enormt osäker och rädd .

ALLT nytt vad det än var oroade jag mig i veckor före ..bara ordet död skrämde mig iom mamma hotade om sånt "dramaqueen"

I skogen och när jag fiskade där var jag ALDRIG rädd kunde fiska till mitt i natten för att slippa mamma och pappassupande med ett annat par i en pytteliten stuga annars fick jag ligga och lyssna på deras fylletugg högljudda samtal ..jag gick mitt i skogen mitt i natten UTAN minsta rädsla djuren var jag trygg med .

Ibland var jag så frusen att sängen blev blöt när jag lade mig .

JA detta var lite för att skapa en bild hur rädslor som barn kan se ut hur de kändes och ni förstår säkert hur svårt det var för mig att möta vuxenvärlden Det gick inte alls förutom när jag spelade clown och "lustigkurre" då fick jag lite uppmärksamhet blev sedd och var någon .

Det finns många rester kvar sömnen när barn har det dåligt mår fysiskt illa otryggheten kan komma ibland om jag är ensam hemma dörrar och när ryggen är oskyddad .

Det goda ur detta är att jag förstår barn SER DEM kan få dem att öppna upp ge dem TYGGHET som med vår handikappade dotter som älskar sig själv och är tryggheten själv

Hon har fått den uppväxten jag inte fick...

Jag har förlåtit båda mina föräldra de gjorde sitt bästa av det de kunde jag minns tillbaka på de bra stunderna och de sista20 åren de levde blev de bästa pga pappas sjukdomar .

Alkoholen minskade till nästan noll gissa om "lilla Hans" njöt fast han var vuxen .

Denna berättelse har två syften att några kanske känner igen sig .
Det andra att det finns massor av barn och ungdomar där ute som behöver ses och få en kram.

Vi kan ge dem en annan vuxenbild den kan göra skillnad i deras liv .

Tack för att du orkade läsa
Kram // Hans ❤💚💛

 

Kommentera här: