Ensam mitt ibland mängden

ENSAMHET !!
Känner du igen dig..när kraften tryter och inte viljan eller alla insikter och kunskaper du har inom dig räcker till? När hela DU skriker av att få Lugn och Ro att bara andas ..vila en stund.. Känner DU igen när det känns som Du ska explodera av allt som byggts upp inom dig..? Känner DU igen när maktlösheten har satt klorna i dig och DU förmår inte att komma loss? Känner DU igen att trots all hjälp.alla vänners stöttning..så kvarstår känslan? Känslan som äter upp dig inne från och ut..som förtär dig..din personlighet..dina sunda tankar..din vilja ..ditt naturliga sätt att vara..LEVA är endast ett ord.. Tom med det vackraste gör ont..Någon säger säkert att så ska det vara.. Men INTE för Mig .................. Kärleken alltså, varför är den nästan alltid förenad med smärta och lidande? En kort stund är det lycka och glädje i förälskelsen och man går på små moln, nuddar nästan inte marken av eufori, upprymdhet. En kort stund, ett ögonblick finns den där men sedan är den borta. Sedan bara ouppfylld längtan, saknad och smärtsamma minnen. Kärleken går så djupt in i oss och jag tror det stämmer att vi är av kärlek, kärlek är vårt ursprung och vårt mål, kärlek gör oss levande och den är det vi söker efter hela livet. Den motiverar oss i allt vi gör, den är vår slavdrivare och vår önskedröm. Men ingenstans finns den att finna mer än styckevis och delat, små gnistor eller aningar, en doft i vårluften och en liten pirrning i magen. ”Trist varar länge men underbart är kort…” Och ändå jagar vi den, ändå handlar nästan alla filmer och böcker, dikter och sånger om kärleken, ändå får vi höra att lyckan och livet i kärlek finns varje dag. Och kanske måste vi tänka så, tro så för att orka leva? Även om vi vet att det är en illusion och en drömbild, ett jagande efter vind och ett skrivande i vatten. Eller är det så? Jag tror så här......Men jag ville Inte tro så.....Hans

Kommentarer:

1 Greta :

Jag känner igen ......

Svar: Bra där
Hans

Kommentera här: